Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

"Jag tror att vi står vid en skiljeväg för såväl migrations- som flyktingforskningen" Thomas Gammeltoft, Raoul Wallenberg Institute

thomas_gammeltoft.jpg
Foto: Mikael Ohlsson.

Thomas Gammeltoft, Forskningsdirektör vid Raoul Wallenberg Institute är en av talarna på Pufendorfnsitutets seminarium: Politics of Migration: Institutions and Political Movements in Scandinavia 27 november. I den här intervjun reflekterar han kring möjligheterna och utmaningarna för migration och integration i Sverige och förklarar vad han menar med "flyktingpolitik som negativt nationellt varumärkesarbete".

Du kommer att tala om flyktingpolitik som ”negativt nationellt varumärkesarbete” – kan du förklara hur du menar?

Mitt föredrag utgår från ett pågående forskningsprojekt om det nordiska varumärket. Flyktingpolitik blir intressant från ett varumärkesperspektiv delvis på grund av att den påverkar hur de nordiska länderna uppfattas – exempelvis publicerade Guardian en ökänd teckning av den danske statsministern i nazistuniform omgiven av danska varumärken som Lego och Carlsberg. Men de nordiska länderna bedriver också ett eget aktivt varumärkesarbete i form av de nya och mer restriktiva flykting- och invandringsreglerna, t ex genom Facebookkampanjer eller annonser i tidningar i Mellanöstern som varnar eventuella flyktingar från att söka sig till deras länder. Mina preliminära resultat pekar på att de nordiska länderna faktiskt är mycket beroende av det här negativa nationella varumärkesarbetet, eftersom EU-rätten och de mänskliga rättigheterna sätter stopp för de flesta andra alternativ.

Vilka är de viktigaste frågorna för flyktingforskare att undersöka?

Jag tror att vi står vid en skiljeväg för såväl migrations- som flyktingforskningen där båda områdena öppnar sig mot nya metodologiska ansatser och insikter, och där en ny form av forskning håller på att ta vid. Båda områdena har präglats av ett visst ”spårberoende” eftersom de varit knutna till specifika vetenskapsområden. Nu ser jag till exempel hur ekonomer börjar visa ett seriöst intresse för flyktingforskning – det har inte hänt tidigare. Eftersom jag själv arbetar tvärvetenskapligt tycker jag att det är en inspirerande utveckling och jag håller utkik efter hur framsteg inom andra forsknings- och vetenskapsområden – inte bara de samhällsvetenskapliga – kan driva forskningen på det här området framåt. I mitt senaste projekt har jag till exempel ett nära samarbete med en professor vid LTH.
 
Vilka är de största utmaningarna för Sverige i fråga om migration och integration?

Eftersom Sverige tagit emot relativt många flyktingar under de senaste åren måste landet visa att det kan genomföra en fungerande integration av dessa människor, i synnerhet på arbetsmarknaden. Om det misslyckas kommer folkets stöd att bli mindre vid nästa stora flyktingkris – en kris som kommer att inträffa, förmodligen tidigare än någon önskar. Av det skälet har jag själv nyligen börjat arbeta inom området.
 
Vilka är de största möjligheterna i dag för Sverige i fråga om migration och integration?

Sverige har en unik möjlighet att visa att det går att vända den negativa utvecklingen som vi ser i många europeiska länder, där man hela tiden försöker hitta sätt att begränsa invandringen och tvinga ut asylsökande till andra länder. Det är tämligen uppenbart att det är ett nollsummespel som inte gagnar någon i det långa loppet, minst av allt flyktingarna, och som allvarligt försvårar integrationen. Jag skulle vilja att Sverige tog ställning i den här frågan och aktivt tar initiativ till en gemensam ”nordisk hållning” för att motverka den negativa utvecklingen.
 
Hur kommer Sverige att se ut i framtiden i fråga om migration och integration?

Många andra länder runtom i världen har visat att det går att integrera stora grupper av flyktingar och till och med göra flyktingar till en kraft för positiv ekonomisk utveckling i såväl hög- som låginkomstländer. Jag ser också en mängd olika pilotprojekt med stor potential. Men vad som verkligen behövs är en tydlig kursändring i hur man tar sig an den här frågan. Jag tror dock bestämt att kursändringen kommer så jag hyser en försiktig tillförsikt att vi kommer att se tillbaka år 2030 och säga ”hur kunde vi tänka så kortsiktigt!”