Resursifiering är inte ett annat ord för ekonomiseringsprocesser som kommodifiering eller marknadsskapande, även om dessa mycket väl kan ingå. Resursifiering handlar snarare om att resurser inte skapar sig själva, och att de inte skapas slumpmässigt. Resurser är bokstavligt talat producerade, och temat undersöker hur, var, när och för vem denna produktion sker. Målet är att bygga en ny plattform för social kritik av relationen mellan samhälle och miljö. Exempelvis siktar temat på att gå längre än att notera att allmännyttiga resurser som ekosystemtjänster i ökande utsträckning inhängnas och privatiseras; vi vill också diskutera vad som möjliggör en sådan utveckling, hur det sker och vem som vinner respektive förlorar på detta.

Resursifiering är ett sätt att skifta perspektiv från diskussioner om resursers essens till en praktisk förståelse av de sociala processer som producerar resurser. Vårt argument är att tiden är mogen för att öppna upp ett forskningsfältet resourcification studiesför att hitta nya sätt att analysera samhällssystem som verkar genuint oförmögna till genomgripande förändringar för att möta de utmaningar Antropocen innebär.

Temat är organiserat kring ett interdisciplinärt urval fall som exemplifierar pågående och konsekvensrika resursifieringsprocesser: 
avfall, prekariatet och konventionen om biologisk mångfald. Vart och ett av fallen speglar komplexiteten i hållbarhetens sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter, men med olika fokus. 

Medverkande fakulteter: Samhällsvetenskapliga fakulteten, Naturvetenskapliga fakultueten och Ekonomihögskolan.