CRISPR, också kallad gensaxen, är ett kraftfullt genetiskt verktyg som snabbt etablerat sig i många molekylärbiologiska laboratorier (Fakta 1). Ett flertal kliniska studier utvärderar i dag terapier som baseras på CRISPR, och många fler är i preklinisk fas. Att utvecklingen av CRISPR går i rasande takt beror främst på att tekniken är mer effektiv än tidigare metoder: genetiska förändringar kan introduceras i en stor andel celler med hög specificitet. Möjligheterna till nya terapier är enorma. Men det finns även etiska, hälsoekonomiska och juridiska utmaningar [1]: För vilka ändamål ska vi använda CRISPR-baserade terapier? Vem ska använda dem och vilka kan dra fördel av dem?